a different kind of pain…

Jahapp… så sitter man här igen då… Klockan är snart fyra men jag har ingen lust eller ork att sova… Vaknade strax före två av att mobilen ringde och sen var det kört…

Igår var jag på Docklands på Rinconchileno-fest… Det var ganska kul faktiskt… men såhär i efterhand så kan man väl säga att det blev lite för mycket dricka… ok inte så mycket… men tillräckligt för att man ska bli seg och trött såhär dagen efter *blä*
Var hemma hos Maria-José först och åt empanadas *ler*… sen åkte vi in till stan och så åkte vi limo från Slussen vilket var en udda upplevelse… fattar inte hur vi fick plats allihopa men, men… Lilla Jennysen måste tro att jag är knäpp… eller vad säger du, Bjorngumman, efter våra fina dans? Hoppas du fick använding av spanskan jag lärde dig iaf 😉

Hmmm anyway… i tisdags gick jag och tatuerade mig… Var så himla nervös innan men så fort jag la mig ner försvann rädslan… Det var liksom bara skönt =)
Låg där i en och en halv timme men trots det är den fortfarande inte klar… har gjort alla konturer och fyllt i en tredjedel ungefär… resten ska jag göra på tisdag… och det lär ta en och en halv timme till…
Känner mig ganska stolt… jag tål verkligen inte smärta… jag är jättekänslig… tålde inte ens piercingen i naveln liksom även fast det kanske berodde på att det blev fel… men ändå… Att tatuera sig gör ju inte alls ont eller så är det jag som har blivit knäpp hehe Det är liksom en skön känsla bara…
Mådde iofs inte så bra kvällen efter… svullnade upp som bara den… kunde inte gå… får så några ggr om året och tatueringen var väl en utlösande faktor till varför det blev så just i onsdags… men nu mår jag bra =) Hoppas jag inte svullnar upp efter tisdag bara… den smärtan är inge kul asså… Sammandragingar i hela ryggen *aj*
Micki ska tydligen tatueras samtidigt på tisdag… Då får vi ligga där tillsammans *ler*

Har köpt en ny mobil också… är helt kär i den… min lilla bebis ju =) Har svårt för att lägga den ifrån mig…

Nej nu ska jag och min bebis gå och vila… någon sömn i natt lär det ju knappast bli…

Pussar och kramar!

DIF-AIK!!!!!!

1-2!!!!!!!! SEGER!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! *wooooohoooooooooooooo*

Förklaringen…

Om Svin

Vad är likheten mellan män och köttfärs?
Hälften svin, hälften nöt.

Inledning

Alla har vi någon gång använt oss av ordet svin för att beskriva en,
företrädesvis manlig, person. Vad vi menar med detta kan förstås variera från
ett tillfälle till ett annat, men det finns något som gör att man alltid vet
vad det handlar om när någon säger ”Vilket svin han är!”
Svin och svineri är egentligen underlag för en egen kurs på A-nivå, lämpligen
på någon institution inom Lantbruksuniversitetet där kunskaperna om alla
sorters tamdjur är stora.
Min analys behandlar endast en liten bit av svinets natur, och kanske inte ens
det. Den är snarare en studie i varför svin inte alltid behandlas som de
förtjänar och frågan huruvida flickor vill ha svin eller ej blir mycket
central.

Vad som kännetecknar ett svin

Är det svårt att hitta ett svin? Håller de till i speciella lokaler? Talar de
ett främmande språk? Har de något kännetecken såsom röd-rosa-randig armbindel?
Nej.
Svin finns överallt. I slott såväl som i koja. De är inte bestämda till någon
specifik yrkesgrupp, klädsmak, fritidssysselsättning, nationstillhörighet
(avser Lund), eller politisk falang.
Den som ”önskar” hitta ett svin gör det förr eller senare…
En enda sak förenar SFS – Sveriges Förenade Svin (tyvärr upptagen
föreningsbetäckning) – nämligen opålitlighet.
En fråga dyker upp; är det bara pojkar/män som kan vara svin?
Nja, det finns säkerligen gott om flicksvin, sk suggor, också. Dessa lämnar jag
dock därhän i denna analys av endast den manlige bekanten.

Att falla för ett svin – En process i flera steg

1. Något hos svinet attraherar. Det exakta föremålet för attraktion hos
personen är givetvis mycket individuellt men min bedömning är att det i 99 % av
fallen handlar om någon form av spänning. Ens preferenser säger att något är
speciellt med personen i fråga. Man behöver inte kunna sätta fingret på vad,
det bara är så.

Låt oss här pausa en kort stund för att tala om spänning. Använder man sig av
Nationalencyklopedien får man mestadels veta vad spänning är i bemärkelserna
företeelse inom mekanik och elektricitet. Dock finns det en mycket intressant
artikel som redovisas nedan.

Behovsreduktion, begrepp som används för att förklara människors och djurs
beteende som resultatet av sekvensen behov-spänning-beteende-
spänningsminskning. När ett behov föreligger upplevs spänning, som individen
strävar efter att minska genom sitt beteende. De beteenden som minskar behovet
(spänningen) lärs in för att upprepas då behovet återkommer.

Citatet kan tolkas på flera sätt, men med följande synsätt passar tillståndet
skrämmande bra in i en teori om den spänning jag är ute efter att förklara.
Utgångspunkten är alltså att behov är synonymt med spänning.
Vi har alltså ett behov. I detta fall, behovet av att träffa någon (partner/vän
eller vad man vill kalla det). Spänning uppstår på flera plan om vi attraheras!

· Vi är ute efter att uppleva ngt spännande – omedvetet och medvetet
· Även om vi vid ett tillfälle inte alls tänkt på behovet kan det uppstå till
följd av omständigheter vi inte räknat med
· Det är alltid spännande när det händer ngt nytt

Samtidigt vill vi minska spänningen, eller snarare få lite insikt i den. Vi
vill veta dess ramar, dess specifika kännetecken och kvaliteter. För att lyckas
med detta beter vi oss på ett visst sätt som vi hoppas skall leda till insikt.

Vi kan också använda SAOL som referens och får då följande förklaring :

Spännande, fängslande och nervkittlande.

Citatet talar för sig själv… och här är också vår ”spännande paus” slut.
Här kan man givetvis invända och säga att så kallade spännande människor bjuder
för mycket på sig själv vilket snarare borde göra dem ointressanta.
Ja. Och nej. Givetvis finns det människor som avmystifierar sig själv genom att
allt för väl uttrycka vilka de är – eller vill vara… Dock är det inte dessa
människor jag här utreder. Klart att det finns svin i nyss nämnda grupp, men
när jag talar om spänning och attraktion vill jag än en gång påpeka att det är
mycket individuellt samt till stor del handlar om vad man vill upptäcka, inte
bara om vad man ser.
Detta är en mycket positiv syn då den innebär att precis vem som helst kan vara
spännande för någon annan. Det är bara väldigt individuellt. Att svin, som
faktiskt är huvudpersonerna, får väldigt mycket uppmärksamhet utreds inte här.

2. Man lyckas fånga personens intresse och involverar sig med denne på ett
eller annat sätt. Att uppmärksammas uppskattas av de flesta och då
uppmärksamheten föregås av ovan nämnda attraktion blir den förstås extra
speciell och spännande.
Detta stadium är avgörande för fortsättningen. Antingen upptäcker man att det
spännande inte alls var särskilt speciellt, eller också finner man hur man
gradvis får insikt i själva spänningen. Men! Bara så pass mycket att det
fortfarande är spännande.
Här kan förstås invändas att man också borde se själva svinet och det gör man
säkerligen. Dock är det så att inte ens ett svin är enbart ont. Snarare
tvärtom. Svin har alltid ett flertal mycket goda sidor. Poängen ligger också
just i detta; man har attraherats av något positivt – sökt spänning – och man
finner den.
Det är mycket svårt att låta bli något man sökt bara för att man långt bort i
bakhuvudet vet att det kan få mindre trevliga följder.

3. Att hålla kvar. Att inte förlora spänningen utan istället behålla den.
Svinet, om han är av äkta vara, vet redan sitt sk värde. Man själv däremot har
bara uppmärksammats för ett ögonblick (eller två…) och vill nu ha bekräftelse.
Framför allt vill man inte vara en i mängden utan vara lika spännande för
svinet som han är för en. Man vet att ett svin inte utan vidare börjar avguda
någon så mycket att han upphör att vara ett svin, men ingenting är omöjligt och
hoppet är det sista som lämnar människan. Det är inte konstigare än så.

4. Detta steg i processen bygger på följande, den sk tesen om svins
föränderlighet:

De flesta människor hamnar i tvåsamhet, dvs även de flesta svin kommer så
småningom att upphöra att vara svin och i stället hålla sig till en flicka (i
taget)

På denna tes byggs hoppet. Hoppet om att man ska vara den flicka som får svinet
att ”stadga” sig. Att vara denna guldflicka är det yttersta beviset på ens egen
attraktionskraft – fulländad bekräftelse. I de fall då svinet upptäcker
flickans 24 karat får historien sitt slut här, men då han fortsätter sitt
svineri anstränger man sig själv för att han ska upptäcka åtminstone 18 karat…

Sviniga slutsatser

Vem vill inte vara, såväl som ha något, fängslande och nervkittlande?
Spänning är att inte vara förutsägbar eller tråkig.
Man vill inte gång på gång höra att man är en ”bra tjej” – i vissa stunder är
det skottpengar på de som hävdar det – utan vill vara sedd, omtyckt och
bekräftad. Det är kanske inte helt logiskt men man vill mycket hellre vara
snygg, eftersökt, charmig och uppringd än ”bra”. Man kommer ingenstans på att
gå runt och vara bra. Åtminstone känns det inte så.

Vill flickor alltså ha svin? Inte med nödvändighet, men har man funnit
fantastiska kvaliteter hos ett sådant är det svårt att överge det. Som med det
mesta man tycker om alltså.
Har man uttalade höga förväntningar kan det bli mycket svårt att ge upp. Låter
man bli kommer man att omedvetet ha förhoppningar i alla fall.
Inte för att flickor vill ha svin.
Utan för att flickor vill vara stjärnor av guld.

Skriven av Kristina Persson

Pusselbitarna…

… har fallit på plats! Tror jag… =/

De senaste dagarna har varit kaos… en del av mina vänner förstår mig… andra förstår mig inte… De vill visserligen bara väl… men livet är inte så lätt alla gånger… Det vet jag… men inte dem… Dem tror sig veta allt… därför drar de sig undan när jag gör som jag gör… Vill bara säga tack till er som förstår mig… Utan er hade det varit svårt att gå vidare…!

Sen så vill jag tacka Gud för att min farbror (som jag bodde hos när jag var i U.S.A.) fortfarande är vid liv… han skulle nämligen till Pentagon och jobba i nästa vecka… Det kunde lika gärna varit den här veckan…!
Har dock inte hört något från min vän Matthew Caws som bor i Brooklyn… Jag hoppas innerligen att ingenting har hänt honom eller någon i hans närhet… *orolig*

För övrigt tycker jag att allt som hänt i U.S.A. är fruktansvärt! Och det handlar inte om att det är just i U.S.A. allt har inträffat… Det kunde lika gärna varit någonannanstans…, men visst kom det som en chock när man hörde att det hade hänt just där…! Det händer ju inte varje dag om man säger så…
Det som skrämmer mig är konsekvenserna efter allt som har hänt… Ett tredje världskrig KAN starta… Och om jag har fått rätt uppfattning av President Bush så skulle det inte förvåna mig om det blev så… Jag vill inte ens tänka tanken *ryser*

Här följer en text som passar in på mig just nu, skriven av Jocke Berg:

”Genom staden bland husen
är det inte tillräckligt ljust än
Genom gator jag drömt om
går jag hemåt för att än en gång

Jag vill inte vara rädd
Varför måste jag vara rädd?
Somliga vet att dom är starkare
än andra
Somliga älskar att slå sönder
en vit tandrad
Somliga lever för att pina varandra
Jag tror att innerst inne är vi likadana
Jag tror att människor gör så
av gammal vana

Under kepsar och mössor
blinkar ögon som ögon ska blinka
Han gör det utan att tänka
Lika lätt som det är att vinka farväl
Jag vill inte vara rädd
Vaför måste jag vara rädd?

Du kan slå mig i bitar
nånting inuti kommer att stå upp ändå
Du kan slå tills det vita vita
hatet är allt som återstår
Jag vill inte vara rädd
Varför måste jag vara rädd?”

Gå in i Mitt Krypin och klicka på länken under [Terror-attack i U.S.A.]… Visa respekt för offren och deras familjer! Demokratier och fred existerar bara om människor går ihop och hjälper varandra! Tänk på det!

Godnatt!

BOJKOTTA SISLEY

http://www.benetton.com/press/sito/_media/photo/z_sisleycamp_fw0102_1.jpg

Jag står på perrongen och väntar på att tunnelbanan ska komma. Det är en vanlig måndagmorgon och bredvid mig står en liten flicka i 5-årsåldern med sin mamma. Flickan pekar upp mot den stora reklampelaren ovanför spåret och ropar ”Titta vilken gullig gris! Eller hur mamma?”… Jag tittar automatiskt upp och ser då Sisley’s nya reklamkampanj; ”Farming 2001”. Bilden visar en yngre tjej, endast iklädd en stickad tröja, som kramar om en gris. Jag tittar upp mot alla andra människor på perrongen som står och tittar på reklamen med förundrade ögon. Alla tänker vi samma sak men ingen säger någonting. Vad är det Sisley vill förmedla? Vill de sälja en produkt? I detta fall kläder… Eller vill de visa att yngre tjejer tycker om djursex?

http://www.benetton.com/press/sito/_media/photo/z_sisleycamp_fw0102_7.jpg

Man börjar ju undra. Jag undrade så mycket att jag var tvungen att gå in på Benetton’s Press-sida för att se om jag bara hade misstagit mig eller om det fanns fler reklambilder med samma budskap. Jag hade nämligen ett vagt minne av att Sisley för några år sedan hade en reklamkampanj där misshandlade, halvnakna tjejer poserade modeller för Sisley-kläder. Döm av min förvåning när jag märker att alla kampanjer Sisley gjort de senaste åren är så pass sjuka så att man nästan vill kräkas.

Vem eller vilka är ansvariga för detta? Vill samhället verkligen ha dessa vilseledande reklamkampanjer? Man behöver egentligen bara gå in på Sisley’s hemsida för att förstå att det är någonting som inte står rätt till (http://www.sisley.com).
Om bojkottning är det enda sättet att visa att man inte tycker att det är ok att visa alla dessa sjuka bilder med anspelningar på sex och kvinnoförtryck så får det bli så. Jag bojkottar härmed Sisley.

Bilder ur tidigare kampanjer år 2000:

http://www.benetton.com/press/sito/_media/photo/z_sips_003.jpg

http://www.benetton.com/press/sito/_media/photo/z_sips_006.jpg

http://www.benetton.com/press/sito/_media/photo/z_manhatt8.jpg