inte långt kvar nu

Man ska ta det lugnt i slutet av graviditeten men jag gjorde tvärtom. Jag vet inte ens om jag hade orkat även om jag inte varit gravid.

Vi började jobba på slutprojektet direkt efter nyår. Sen dess har jag nog inte tänkt på så mycket annat. För två veckor sen åkte vi till Linköping för att träffa Jad och Mustapha. I sista sekund packade jag bb-väskan om något skulle hända på vägen. Som tur var så körde Johan oss dit. Det var en jobbig resa och sammandragningarna ville inte sluta. Efter alla intervjuer hade vi 15 timmars material som skulle kortas ned till 15 minuter. Efter den helgen satt vi sju dagar i rad med att försöka redigera ihop det. Jag gick nog in i väggen efter fyra. Visste knappt vad som var upp eller ned. Jag var i skolan mer än jag var hemma tror jag. Förra måndagen redovisades vårt första utkast. Och vi fick kritik. Så jag satte mig ned i två dagar till och redigerade om det ensam. Och det blev bättre. Mycket bättre. Men inte perfekt. I fredags, dagen efter elevutställningen såg vi Jad och Mustapha både i DN och på Aktuellt. Men vi var först. Det kanske inte är sändbart men idéen finns där. Och vi har nog fått ut mest av dem. Jag kände mig faktiskt stolt när jag tog emot diplomet i fredags. Jag klarade det! Men det tog på mina krafter.

Igår var jag på MVC. Alicia är fixerad sen några veckor tillbaka och igår hade hjärtfrekvensen gått ned från 144 till 130. Mitt SF-mått är 34 cm och jag har inte gått upp ett kilo på hela månaden. Jag vägen nu 70,6. För ett år sedan vägde jag 20 kg mindre. Det är nog inte långt kvar nu. Fick en ny tid den tionde men jag tror inte jag hinner dit. Eller så går jag över tiden och föder på Alla hjärtans dag hehe

Gjorde middag till Johan igår som jag själv gick och handlade. Han fyllde 26. Jag var helt slut när jag kom hem. Ville göra mer men jag har inga krafter kvar. Jag vill bara att det här ska ta slut snart. Jag vill ha tillbaka den gamla Johan. Han är inte sig själv längre. Han åt inte ens upp allt eller sa tack… han klagade bara på att han inte fått någon present. Kanske vänder det när Alicia kommer… kanske han kan förstå att jag burit på hans dotter… inte bara min…
Det är nog inte bara tjejen som förändras vid en graviditet. Man är inte sig själv bara. Jag har försökt vara stark hittills så jag bara måste stå ut ett litet tag till. Johan vi ses väl på andra sidan?

svensk sjukvård suger

Är det bara jag som har otur eller beter sig alla läkare såhär???

Alla säger olika saker och ser att någonting är fel. Men trots det säger de aldrig vad man ska göra för att bli av med det eller vad som händer härnäst. Man får fråga minst tio gånger vad man kan göra åt det och ändå får man luddiga svar.

Ja jag gick och träffade en bröstläkare idag eller vad de kallas. Först fick jag fylla i fem papper om mig själv, typ såna saker som mens-, graviditet- och p-piller-frågor.
När jag kom in var det första läkaren sa ”Dig vet vi inte mycket om”. Nehe… men läs papprerna då!!! Men i alla fall.. hon klämde och kollade så att jag inte hade några fler knölar i brösten och så började hon klämma på den svullnaden jag har på vänster sida. Hon klämde tills det kom vätska och så sa hon ”Nej men det här är ingen fara det är bara en hårsäck, den kanske förvinner någongång”. Så sa jag att det gör ont och tänk om det svullnar ännu mer när jag börjar amma. Då sa hon ”Ja men det är bara att låta det vara… vi brukar ändå inte göra något på gravida eller ammande… och det är ingen idé att kontakta din husläkare sen för de brukar ändå inte göra något… då kan du ju försöka ringa hit istället OM den nu skulle vara kvar. Är du orolig? Du kan ju inte göra röntgen men du kan få gå på ultraljud?”. Sagt och gjort. Gick ner på ultraljudsmottagningen där jag fick träffa en manlig, sydamerikansk läkare. Han sa ”Det här är ingen hårsäck det här är körtlar av något slag. Antingen är det lymfkörtlar eller så är det bröstkörtlar. Det är svårt att förklara kan jag prata engelska istället?”. Så förklarade han att när man ligger i mammas mage så har man bröstvävnad som kommer från armhålorna och ut till det som sedan blir bröst. Och så sa han att såna körtlar som inte synts tidigare kan komma fram när man är gravid eller ammande. Han poängterade gång på gång att det inte var något farligt och att jag inte ska bry mig om dem. Men de gör ju ont! Då sa han att jag skulle ringa dit nästa vecka så att jag får prata med den första läkaren igen. Och att jag skulle få göra någon punktion eller vad det var han sa.
Ultraljudet skulle egentligen kosta 100:- extra, men som tur är gäller mitt frikort fram till 25/1.

Känner mig alltid lika förvirrad när jag varit på läkarbseök. Det känns inte som att de bryr sig. Hur kul kommer det bli för mig sen om jag får gå runt med svullnader under armarna stora som plommon när jag ammar? Kul… hoppas jag får bättre svar nästa vecka. Usch vad jag avskyr svensk sjukvård!!!

Igår var vi på Casino Cosmopol. Har inte varit där sen det hette Heaven. Det såg likadant ut fast ändå inte. Nu fanns det en nedervåning också. Och så var det ganska lugn stäming. Jag trodde det skulle vara större men det var iofs ganska stort. Johan vann 600:- på rouletten och jag växlade in alla enkronor jag tagit med. Det blev 300:-. Men jag kommer nog aldrig förstå det där med spel. Hur kan man sätta sig vid en Jack Vegas-maskin och mata in 500-lappar??? En kille bredvid mig vann 30000:- i sin maskin men han hade nog suttit där ganska länge. Det ska bli spännande att gå dit och göra en intervju med en av cheferna. Jag undrar verkligen vad han har för bra att säga om folk som spelar mycket och det svenska spelmonopolet.

knölar i brösten

Nytt år och nya tag! Ja det var så det var tänkt i alla fall.

Nyår firade jag och Johan hemma hos mina föräldrar. Usch vad tråkigt det var. Men å andra sidan hade jag inte orkat göra så mycket annat.

Miscela mår bra igen. Hon får antibiotika morgon och kväll utifallatt men det verkade gå över av sig själv. Det kostade oss 700:- att få reda på det. Om jag hade lyckats ta med mig uinprov hade de tagit 300:- extra för det. Varför?

Igår var jag i skolan och researchade lite inför vår minidokumentär. Sen bar det iväg till MVC för rutinkontroll. Nu väger jag 70,4 kg. Jag har alltså gått upp hela 16 kg sen i våras. Lite mer t.o.m. med tanke på att jag gått ned några kilon under min sjukdom. Bebisen väger nästan 2 kg nu så det mesta är vatten, vilket syns otroligt mycket. Hoppas det rinner av fort sen. Ser ut som en vattenmelon.
Johan stod och väntade på mig när jag kom dit. Antagligen för att jag tjatat på honom att komma. Men vadå… det är ju faktiskt hans dotter också!
Mitt sf-mått är 31 cm nu och hjärtat låg stabilt på 140. Barnmorskan blir alltid lika förvånad av alla hårda sparkar… welcome to my world.
Visade barnmorskan de svullna lymfkörtlarna som dykt upp senaste tiden. Jag var helt säker att det inte var någon fara men hon reagerade jätteallvarligt. Hon skrev en lapp till någon läkare och var på väg att skriva en remiss till bröstmottagningen men ändrade sig och sa ”Anna du måse försöka få en tid så snart som möjligt… ring imorrn och se om du kan komma utan remiss annas ringer du mig med en gång”.

Det var först när jag satte mig i bilen på väg hem som det gick upp för mig. Vad var det för svullna knölar egentligen? Är det mjölkkörtlar eller kan det vara något annat. Kunde knappt somna igårkväll.
Imorse fick jag en tid på sjukhuset på torsdag. Kan inte sluta tänka på det. Och även om det inte är något farligt så vill jag få bort dem. Den ena gör faktiskt jätteont och är ganska stor nu. Undra vad de ska göra… måste de ta bort en bit för att kunna analysera eller hur går det till? Jag hatar sjukhus och läkare. Jag trodde jag hade blivit av med dem. Tur för dem att jag fortfarande har frikort. Annars hade jag blivit arg. Johan bara retas och säger att jag har ett extra bröst. Varför händer det här nu? Jag har inte tid eller ork med massa sånt här.

Har varit i skolan hela dagen idag också. Sitter kvar och väntar på att klockan ska bli fem så att jag får skjuts hem. Är så orklös så jag orkar verkligen inte ta mig ända till tunnelbanan och hem.
Imorgon däremot är jag ledig hela dagen. Men på kvällen ska vi till casinot och checka in läget. Johan följer nog med. Han får förklara alla spel för oss om vi ska kunna göra något där. Så det blev en ganska lugn vecka. Det var ju inte meningen. Menningen var ju att vi skulle bli klara så fort som möjligt. Men det är ju svårt om interjuerna blir av först nästa vecka. Men det kanske löser sig. Kommer bli en intensiv period i två veckor framåt…